Tidsperiodens litteratur: Medeltiden

Tidsperiod:

Vad är typiskt för tidsperiodens litteratur? (50 - 100 ord):

Ge exempel på tre verk från tidsperioden:

Förklara vad de handlar om (50 ord/verk):

Förklara varför de kan ses som typiska för den aktuella tidsperiodens litteratur (minst 50 ord /verk):

Medeltiden 500 - 1500 

Medeltiden är uppdelad under tre olika delar. Det var lite olika saker som var typiska för den tidiga medeltiden och högmedeltiden. Litteraturen kom ursprungligen mestadels från Kontinentaleuropa, och myter och mytologier började avta. Det var under denna tid man började skriva romaner. Medeltiden hade inflytande över filosofins område. Det var vanligt med religiös litteratur, då många länder börjat bli kristna. Nästan bara de som arbetade i kyrkan kunde läsa och skriva därför var litteraturen präglad av kristendomen, litteraturen skrevs ofta på latin. Man skrev mycket helgonbiografer, folkvisor och teologisk litteratur. Under denna tid började man även skriva biografer och krönikor, att krönikorna var påhittade förekom. Grekiska och Latin var de vanligaste skriftspråken.

Under medeltiden började man även skriva berättelser på folkspråk.

Ett verk från medeltiden är Beowulf. Den kommer från tidiga medeltiden. Det är den fornengelska litteraturens största och längsta verk.

Den handlar om Beowulf som är en hjälte och hans 12 kämpar. Beowulf ville återgälda hans faders vänskap med kungen genom att besegra ett troll som tagit sig in i kungens rike. Han fortsätter efteråt att besegra vidunder. Berättelsen är uppdelad på två delar och i andra har Beowulf ärvt kungakronan, och blir senare dödad av en drake. 

Beowulf kan ses som typiskt för tidsperiodens litteratur eftersom att det är en epos, det var typiskt under Medeltiden. Den är skriven på vers och har hjälteideal, man skrev också mycket om hjältar under denna tid. Det var även en dikt, som fortfarande var vanligt.

Det är även ett förkristet verk som var nedtecknat av kristna, och det var också vanligt. 

Beowulf var i början en muntligt traderad berättelse.

Ett verk som kommer från högmedeltiden är Njals Saga. Den handlar huvudsakligen om en vänskap mellan Gunnar Hamundsson, en skicklig krigare och Njal, en kunnig man. Deras fruar försöker förstöra för dem genom att få dem att döda varandra. Gunnars fru drar in honom i blodsfejder, och därför blir han sedan dödad. Efter detta sker fler blodsfejder och mer död.

Njals saga var typiskt eftersom att det är en isländsk saga. Under Medeltiden var isländska sagor väldigt vanligt. Njals saga skrevs på pergament, vilket var vanligt för isländska historier. I berättelsen blandas även fakta, föreställningar och överdrifter. I isländska berättelser var det vanligt att man blandade. Även detta verk var muntligt traderat ursprungligen. Det fanns även inslag från kristendomen.

Ett annat verk från högmedeltiden är Rolandssången.

Den handlar om förräderi. Truppen till Karl den store ska passera ett  bergspass, i en lång kolonn. 

De utser då Roland, en markgreve till att leda en trupp som ska vakta bakifrån, det sker ett förräderi och de blir överrumplade. Truppen dör och Roland blåser i ett horn efter hjälp försent. Kungen hämnas då förräderiet och mördarna.

Det sista verket Rolandssången är typiskt för medeltidens litteratur för att det är ett diktverk. Den hade också riddarideal, som var mycket vanligt under högmedeltiden. 

Den är skriven på vers och var i början muntligt berättad. 

Rolandssången är också ursprungligen en kristen historia. Verket är även en blandning av verklighetsbaserat och påhittat, vilket också var vanligt.