Tidsperiodens litteratur: Antiken

Tidsperiod:

Vad är typiskt för tidsperiodens litteratur? (50 - 100 ord):

Ge exempel på tre verk från tidsperioden:

Förklara vad de handlar om (50 ord/verk):

Förklara varför de kan ses som typiska för den aktuella tidsperiodens litteratur (minst 50 ord /verk):

Antiken 700 f.Kr. - 500 e.Kr.

Antikens viktigaste litteratur som sedan spred sig till Europa uppstod i Grekland. Den spred sig även till Rom under slutet. Detta var kunskapens och filosofins tidsera.

Litteraturen skrevs väldigt mycket som epiker. Man framförde även lyrik, vilket är dikter och sånger. De var oftast med lyra man uppträdde och det var antingen solo- eller körlyrik. Drama var också väldigt stort, det var antingen en komedi eller tragedi. Meningen var att publiken skulle bli medvetna om människors villkor och ges rening.

Teknikerna för berättelser från antiken var ofta rapsodisk (pratsång) med rim och versmått. Detta för att man ska komma ihåg historierna.

Illiaden är ett verk som handlar om belägringen av Troja. Det är en av de äldsta diktverken man känner till.

Den handlar om hjälten Akilles som blivit förolämpad och därför inte vill kriga, gudarna är en del av denna berättelse. När Akilles kusin sedan blir dödad av Hektor, en trojansk hjälte vill Akille hämnas och dödar Hektor. 

Varför Illiaden kan ses som typisk för Antikens litteratur är dels för att den handlar om hämnd. Det var ett vanligt tema. Gudar var även inbladade. Illiaden var ett stort diktverk, och dikter var vanliga under denna tidsperiod. Texterna var även uppdelade i sånger vilket var en vanlig berättelseform. I början var Iliaden en muntlig historia.

Odyssén är ett annat verk, som också är ett av de äldsta diktverken.

Den handlar om Guden Poseidon som straffar kungen Odesseus efter ha retat honom.

Kungens hemfärd till sin ö tar tio år och möter på olika havsvidunder. Han lyckas tillslut ta sig hem och dödar alla fruns friare.

Odyssén är typiskt för tidsperioden för att den är en epos. Det var ett otroligt vanligt sätt berätta historier, dels eftersom att det var enklare att memorera berättelser då.

Dels består Verket av sånger, vilket också var vanligt. 

Gudar har en stor del av berättelsen, det var vanligt i berättelser och till vardags. Även Odyssén var en muntlig historia i början. 

Det sista verket jag tänkt skriva om är Medea.

Den handlar om Medea, en trolldomskunnig kvinna som är gift och har två barn. 

När hennes man, Jason lämnar henne blir hon väldigt hämndlysten, och vill att han ska lida.

Hon gör allt som står i hennes makt för att förstöra för honom. Det är en berättelse med mycket svartsjuka. 

Varför Medea kan ses som typisk för denna tidsperioden är för att den handlar om hämnd, det var en väldigt vanlig berättelseform, detta var en tragisk berättelse. 

I denna nämndes även Gudar, det var också vanligt.

Denna berättelse tillhörde Grekiskt mytologi, det var väldigt vanligt under Antiken. 

Kärlek och hybris var ett vanligt ämne under denna tid.