Elektricitet

Fläkten

När man slår igång strömbrytaren håller friktionen kvar propellern på rotatorn, eftersom att propellern är större än rotatorn så går det snabbare för rotatorn att sluta snurra, medanst det tar längre tid för motorn. Det innebär att propellern fortsätter att snurra längre och lyfter från rotatorn.

propellern lossnar inte från motorn förrän strömmen bryts pga friktionen.
Ett tungelement fungerar med hjälp av magnetism. Man måste ha en bit magnet som man ska hålla mot ena änden av tungelementet för att det ska skapas energi.
Några tillfällen det är bra att använda tryckströmsbrytaren är när man ska skicka ex. morsekoder. Skjutsrömsbrytare när man vill ha mer el som ska vara under längre tid, ex. att tända lampor eller slå igång maskiner. Tungelement fungerar då man har mycket magnetism i närheten, det är dessutom ett energisnålare sätt att få långvarig el.

Om jag kopplar in ytterligare en batterihållare så blir det en starkare energi, och det går snabbare för propellern att snurra fortare. Detta eftersom att det blir mer ström som färdas genom kopplingen.

Kopplingsschema:

Lysdioden

När jag kopplar kretsen lyser lampan.
När jag bytte ut P3 mot en resistor på 100Ω så slutade lampan att lysa, motståndets funktion är resistans. Det är delen som hindrar protonerna och elektroner från att färdas lika snabbt.

Ja, lysdioden tändes när jag bytte ut glödlampan mot den. Detta för att det krävs mindre energi för att lysdioden ska lysa. Detta är ett halvledarmaterial, det varken leder eller bromsar.
Fördelen med att använda lysdioder är att det inte behövs lika mycket energi, så om man inte vill förbruka lika mycket energi och därmed spara pengar. Det är bra med ex. ljus som behöver synas mycket och sticka ut, för att man ska uppmärksamma dem snabbare. Det är även längre livslängd för en lågenergilampa

Nej lampan lyser inte då man byter håll, eftersom att det är alltid från pluspolen till minuspolen protoner elektroner färdas. Och med lysdioden, som bara släpper in energi från ena hållet gör att det färdas från minus till plus, och då fungerar det inte.
Användningsområden för en diod/lysdiod är för lampor, trafikljus, stereo, fjärrkontroller och liknande.
Den gröna lysdioden fungerar inte på samma sätt som den röda. Den gröna har svagare ljus än vad den röda har. Detta beror på att den röda har en mindre resistor, och därför behovs det mer energi för att den ska kunna lysa. Den gröna har däremot ingen resistor.

 Lysdiod ritning





























Transistorn
När jag slog igång ihopsättningen så började lampan lysa, fast det var väldigt svagt.
Detta beror på att energin strömmar genom transistorns bas. Det är väldigt lite energi som krävs för att de ska kunna lysa och passera i transistorns bas.
Om jag kopplar in en lysdiod mellan A och B punkterna så börjar den lysa. Om jag sedan reglerar motståndet hos potentiometern så lyser lysdioden olika starkt. drar jag den för mycket neråt så kommer det ingen energi till den och den lyser inte alls.
Det går en lite ström genom basen, eftersom att det är genom emittern som den mesta strömmen far igenom. Hade den mesta strömmen farit igenom till basen hade inte lampan lyst, pga. resistorn.
När man säger att basströmmen öppnar transistorn är det för att det när det kommer ström mot halvledaren så öppnas den upp och då färdas strömmen från basen till antingen emittern eller kollektorn.
Strömmen vid emittern påverkas när man ökar och minskar strömmen som kommer in vid basen genom att de kommer mer ström till lampan, beroende på om min minskar eller ökar strömintaget.


Fotomotståndet
Det olika motstånd jag kan använda som det syns att lampan är 30, 31 och 32. Alltså resistorn med   100 Ω, 1000 Ω och 5100 Ω är de som lyser.
Resistensen är för stor för att batterierna ska orka lysa, därför så lyser inte lampan alls om man sätter på ett fotomotstånd.
Om jag täcker för fotomotståndet så slutar lampan som är kopplad att lysa, lyser jag på det påverkas inte lampan utan fortsätter att lysa likadant.
Fotomotståndets resistans ändras då det träffas av ljus genom att man kan se fotomotståndet som en strömbrytare som påverkas av ljuset. Om det inte finns något ljus så blir resistansen så hög att lampan inte lyser, och ju mer ljus det kommer igenom fotomotståndet desto mer lyser det, eftersom  att resistansen minskar, och mer ljus kan släppas igenom och färdas igenom.

Kopplingsschema fotomotståndet




En transistor används i kretsen för att strömmen ska färdas till lampan och genom fotomotståndet.
Ett fotomotstånd kan användas på platser med automatisk belysning, eller saker osm ska lysa under ex dag eller ljustid. Ficklampor eller miniräknare ex.
Kretsen fungerar inte om man byter ut lysdioden mot 2,5 V lampan. Detta eftersom att batterierna inte har nog med ström. Det är för lite kraft i fotomotstånden för att lampan ska kunna lysa.




Förstärkning de Lux
Täcker jag för fotomotståndet så börjar lampan lyser starkare än vad den gjorde innan. Detta eftersom att det är så transistorn fungerar, ju mörkare det blir desto mer ström släpper transistorn igenom.
Denna krets kan användas på kvällarna med gatubelysning, på dagarna lyser lamporna nästan inte alls men när det blir mörkt börjar de automatiskt lysa.


Kopplingsschema över förstärkning de lux






Kondensatorn
Strömmen minskar ju längre jag håller ner strömbrytaren, när jag sedan håller ner den en gång till efteråt så går finns det knappt nog med ström för amperemätaren att reagera. Detta eftersom att kretsen går från batteriet runt till ampéremetern och sedan vidare mot kondensatorn. Det är när kondensatorn blivit full av ström som den inte släpper igenom mer ström och då bryts kretsen och därmed slutar strömmen att flöda.
Det är komponenten kondensatorn som stoppar strömmen från att flöda.
Bygger jag om kretsen enligt bilden så börjar lampan lysa svagt under en väldigt kort tid. Detta eftersom att kondensatorn bara samlat på sig en viss mängd ström, och när den når lampan så hinner den bara lysa en kort och svag stund innan kondensatorn blir urladdad.
I denna konstruktion är inte batteriet viktigt, utan strömmen kommer från kondensatorn. Detta eftersom att för att ett batteri ska kunna leda ström krävs det att det kommer ström från plus till minus, protoner till elektroner. Eftersom att det inte finns någon ledning som är kopplad till elektrontillförseln så är batteriet inte nödvändigt, bara kondensatorn.

Likheterna mellan ett uppladdningsbart batteri och kondensatorn är att båda laddas upp, och lyser tills strömmen tar slut. Det är även relativt snabba att laddas upp. Det tar även kortare tid för en kondensator att laddas ur.
Skillnaderna är att ett uppladdningsbart batteri håller längre, kondensatorn är även snabbare att färda strömmen än ett batteri.


Trappljuset
Håller jag ner tryckströmbrytaren så börjar lampan lysa väldigt starkt, när jag sedan släpper på brytaren så fortsätter lampan att lysa i några sekunder, och strömmen minskar successivt.
Uppgiften kondensatorn har är att den gör så att lampan fortsätter lysa fast man släppt på tryckströmbrytaren. Detta för att när man slår igång strömbrytaren så färdas ström genom kondensatorn, och den laddas upp med ström. När man sedan släpper på strömbrytaren så börjar kondensatorns ström att förbrukas, först är det mycket och sedan blir det mindre.
Med potentiometern så styr man om kondensatorns ström ska få släppas igenom till lampan.
Så om man stänger potentiometern så fortsätter lampan att lysa efter man släppt, den lyser en mycket längre stund än vad den gör annars. Detta tror jag beror på att man bryter kretsen till strömbrytaren, strömmen kommer då helt från kondensatorn och strömmen flödar runt i konstruktionen istället för att bli oanvändbar.
Jag tror att en kondensator kan användas så som på bilden i ex. trapphus, lamporna tänds av rörelsesensorer, sen lyser de en liten stund efter någon lämnat byggnaden, sen avtar ljuset sakta.



Vinga och kullen

Tidsperiodens litteratur: Medeltiden

Tidsperiod:

Vad är typiskt för tidsperiodens litteratur? (50 - 100 ord):

Ge exempel på tre verk från tidsperioden:

Förklara vad de handlar om (50 ord/verk):

Förklara varför de kan ses som typiska för den aktuella tidsperiodens litteratur (minst 50 ord /verk):

Medeltiden 500 - 1500 

Medeltiden är uppdelad under tre olika delar. Det var lite olika saker som var typiska för den tidiga medeltiden och högmedeltiden. Litteraturen kom ursprungligen mestadels från Kontinentaleuropa, och myter och mytologier började avta. Det var under denna tid man började skriva romaner. Medeltiden hade inflytande över filosofins område. Det var vanligt med religiös litteratur, då många länder börjat bli kristna. Nästan bara de som arbetade i kyrkan kunde läsa och skriva därför var litteraturen präglad av kristendomen, litteraturen skrevs ofta på latin. Man skrev mycket helgonbiografer, folkvisor och teologisk litteratur. Under denna tid började man även skriva biografer och krönikor, att krönikorna var påhittade förekom. Grekiska och Latin var de vanligaste skriftspråken.

Under medeltiden började man även skriva berättelser på folkspråk.

Ett verk från medeltiden är Beowulf. Den kommer från tidiga medeltiden. Det är den fornengelska litteraturens största och längsta verk.

Den handlar om Beowulf som är en hjälte och hans 12 kämpar. Beowulf ville återgälda hans faders vänskap med kungen genom att besegra ett troll som tagit sig in i kungens rike. Han fortsätter efteråt att besegra vidunder. Berättelsen är uppdelad på två delar och i andra har Beowulf ärvt kungakronan, och blir senare dödad av en drake. 

Beowulf kan ses som typiskt för tidsperiodens litteratur eftersom att det är en epos, det var typiskt under Medeltiden. Den är skriven på vers och har hjälteideal, man skrev också mycket om hjältar under denna tid. Det var även en dikt, som fortfarande var vanligt.

Det är även ett förkristet verk som var nedtecknat av kristna, och det var också vanligt. 

Beowulf var i början en muntligt traderad berättelse.

Ett verk som kommer från högmedeltiden är Njals Saga. Den handlar huvudsakligen om en vänskap mellan Gunnar Hamundsson, en skicklig krigare och Njal, en kunnig man. Deras fruar försöker förstöra för dem genom att få dem att döda varandra. Gunnars fru drar in honom i blodsfejder, och därför blir han sedan dödad. Efter detta sker fler blodsfejder och mer död.

Njals saga var typiskt eftersom att det är en isländsk saga. Under Medeltiden var isländska sagor väldigt vanligt. Njals saga skrevs på pergament, vilket var vanligt för isländska historier. I berättelsen blandas även fakta, föreställningar och överdrifter. I isländska berättelser var det vanligt att man blandade. Även detta verk var muntligt traderat ursprungligen. Det fanns även inslag från kristendomen.

Ett annat verk från högmedeltiden är Rolandssången.

Den handlar om förräderi. Truppen till Karl den store ska passera ett  bergspass, i en lång kolonn. 

De utser då Roland, en markgreve till att leda en trupp som ska vakta bakifrån, det sker ett förräderi och de blir överrumplade. Truppen dör och Roland blåser i ett horn efter hjälp försent. Kungen hämnas då förräderiet och mördarna.

Det sista verket Rolandssången är typiskt för medeltidens litteratur för att det är ett diktverk. Den hade också riddarideal, som var mycket vanligt under högmedeltiden. 

Den är skriven på vers och var i början muntligt berättad. 

Rolandssången är också ursprungligen en kristen historia. Verket är även en blandning av verklighetsbaserat och påhittat, vilket också var vanligt.

Laborationsrapport

Laborationsrapport Ebba 9C

Frågeställning:

Undersöka hur friktion ändras när ett och samma föremål dras över olika föremål. Man ska även lägga på vikter och mäta hur friktionen förändras, och hur mycket mer Newton som uppmäts.

Hypotes:

Jag tror att på gräs utan någon tyngd kommer det gå ganska lätt, men sen när man lägger på vikterna för sig kommer det bli tyngre och tyngre. Då tror jag det kommer vara ganska svårt att få träklossen att vara stabil utan att något ramlar av. Det eftersom att gräset är så ojämnt.

På asfalt är det också relativt ojämnt, men det blir nog inte lika svårt att dra, inte ens när man lägger på vikterna för sig. Asfalten är lite mer jämn men med mindre ojämnheter. Jag tror inte någon av vikterna kommer ramla av. Jag tror även att det kommer krävas mindre kraft att dras än på gräset.

På en grusplan tror jag det kommer vara lite svårt att dra träklossen, ännu mer med vikterna på. På denna tror jag att klossarna kommer falla av eftersom att det är så ojämnt. Jag tror även att det kommer vara en av de svårare underlagen att dras på hittills, och därför kommer det inte ta minst Newton att dra över underlaget.

Golvet tror jag kommer vara lättast att dra träklossen och vikterna, eftersom att jag tror det är jämnaste marken, därför blir det minst friktion. Så det kommer vara enklast och därför kommer det bli mindre Newton än på bänken.

Så allra mest tror jag att friktionen kommer märkas av i gräset och allra minst på golvet.

Material:

Vikt – 205 g

Vikt- 205 g

Träkloss – 115 g

Dynamometer

Material jag ska dra föremålet över:

Gräs utomhus

Asfalt

Grusplan

Golv

Metod:

Börja med att med hjälp av dynamometern dra träklossen över en gräsplätt utomhus utan vikter. Lägg sedan på en av vikterna, som väger dubbla vikten. Lägg på en vikt i taget och ser hur friktionskraften påverkas och förändras. Upprepa på de olika underlagen genom att lägga på vikterna efter varandra på klossen och mät förändringen.

Säkerhet:

Detta är en väldigt enkel laboration, så se till att använda materialen rätt.

Resultat:

Gräsplätt: När jag enbart drog träklossen över gräset tog det 2,5 Newton. Med en av vikterna blev det 3 N, och när vi sedan satte på den andra vikten så blev det 4,5 Newton.

Grusplan: När vi drog utan vikter träklossen över gruset tog det 0,5 N, när vi la på en vikt blev det 1, 25 N, och sedan med andra vikten blev det 3 Newton.

Asfalt: Utan någon vikt då vi drog klossen över asfalten så var motståndskraften 1,5 N.
Med en vikt blev det 2 N och när vi lade på den andra vikten så blev det 3,5 N.

Golv: Det krävs mer kraft för att träklossen ska dras på golvet än vad det gör över träbänken, eftersom att golvet är mer ojämnt. Utan några vikter är det knappt någon kraft, den uppnår inte ens 0 N. Med en vikt ligger den ungefär på 1 N. När båda vikterna är på uppnås nästan 2 N. Så det har ökat ungefär 1 N per vikt.

Slutsats:

Min hypotes stämde, det var mest motståndskraft på gräset och minst på golvet.

Det eftersom att gräsplätten var så ojämn med ”bucklor” i marken, medanst golvet var jämnt med mindre ojämnheter, därför krävdes det mindre motståndskraft.

Eftersom att vissa underlag var mer ojämna föll därför vikterna av ganska ofta. Det hade man kunnat lösa genom att tejpa fast vikterna.

Tidsperiodens litteratur: Antiken

Tidsperiod:

Vad är typiskt för tidsperiodens litteratur? (50 - 100 ord):

Ge exempel på tre verk från tidsperioden:

Förklara vad de handlar om (50 ord/verk):

Förklara varför de kan ses som typiska för den aktuella tidsperiodens litteratur (minst 50 ord /verk):

Antiken 700 f.Kr. - 500 e.Kr.

Antikens viktigaste litteratur som sedan spred sig till Europa uppstod i Grekland. Den spred sig även till Rom under slutet. Detta var kunskapens och filosofins tidsera.

Litteraturen skrevs väldigt mycket som epiker. Man framförde även lyrik, vilket är dikter och sånger. De var oftast med lyra man uppträdde och det var antingen solo- eller körlyrik. Drama var också väldigt stort, det var antingen en komedi eller tragedi. Meningen var att publiken skulle bli medvetna om människors villkor och ges rening.

Teknikerna för berättelser från antiken var ofta rapsodisk (pratsång) med rim och versmått. Detta för att man ska komma ihåg historierna.

Illiaden är ett verk som handlar om belägringen av Troja. Det är en av de äldsta diktverken man känner till.

Den handlar om hjälten Akilles som blivit förolämpad och därför inte vill kriga, gudarna är en del av denna berättelse. När Akilles kusin sedan blir dödad av Hektor, en trojansk hjälte vill Akille hämnas och dödar Hektor. 

Varför Illiaden kan ses som typisk för Antikens litteratur är dels för att den handlar om hämnd. Det var ett vanligt tema. Gudar var även inbladade. Illiaden var ett stort diktverk, och dikter var vanliga under denna tidsperiod. Texterna var även uppdelade i sånger vilket var en vanlig berättelseform. I början var Iliaden en muntlig historia.

Odyssén är ett annat verk, som också är ett av de äldsta diktverken.

Den handlar om Guden Poseidon som straffar kungen Odesseus efter ha retat honom.

Kungens hemfärd till sin ö tar tio år och möter på olika havsvidunder. Han lyckas tillslut ta sig hem och dödar alla fruns friare.

Odyssén är typiskt för tidsperioden för att den är en epos. Det var ett otroligt vanligt sätt berätta historier, dels eftersom att det var enklare att memorera berättelser då.

Dels består Verket av sånger, vilket också var vanligt. 

Gudar har en stor del av berättelsen, det var vanligt i berättelser och till vardags. Även Odyssén var en muntlig historia i början. 

Det sista verket jag tänkt skriva om är Medea.

Den handlar om Medea, en trolldomskunnig kvinna som är gift och har två barn. 

När hennes man, Jason lämnar henne blir hon väldigt hämndlysten, och vill att han ska lida.

Hon gör allt som står i hennes makt för att förstöra för honom. Det är en berättelse med mycket svartsjuka. 

Varför Medea kan ses som typisk för denna tidsperioden är för att den handlar om hämnd, det var en väldigt vanlig berättelseform, detta var en tragisk berättelse. 

I denna nämndes även Gudar, det var också vanligt.

Denna berättelse tillhörde Grekiskt mytologi, det var väldigt vanligt under Antiken. 

Kärlek och hybris var ett vanligt ämne under denna tid.

Krafter Introduktion

Vad jag tyckte var svårt:
Att visa kraft
Friktionskraft
Krafter på föremål var också lite svårare.

Jag tyckte att krafter var lätt att förstå och gravitationskraften. Dynamometer tyckte jag också var relativt lätt.

Tidsperiodens litteratur: Forntiden

Tidsperiod:

Vad är typiskt för tidsperiodens litteratur? (50 - 100 ord):

Ge exempel på tre verk från tidsperioden:

Förklara vad de handlar om (50 ord/verk):

Förklara varför de kan ses som typiska för den aktuella tidsperiodens litteratur (minst 50 ord /verk):

Forntiden 4000- 700 f.Kr.

Det var under forntiden som de första skriftspråken skapades, det var ca. 2500 f.Kr.

Det typiska för forntidens litteratur var att man sjöng väldigt mycket religiösa sånger, berättelser, levnadsregler, skrönor, och diktberättelser (Epos).

Man var även under denna tid väldigt troende på religioner och Gudar, och därför skrevs det väldigt mycket om dem. Man skulle ofta lära sig långa berättelser, och började därför sjunga verserna för att kunna memorera historierna. Därför förekom även många upprepningar i både historierna och sångerna. För att kunna memorera allt använde de därför en minnesteknik som kallas mnemoteknik. 

Litteraturen under forntiden var byggt på en muntlig tradition.

Ett verk från forntiden är Gilgamesheposet, det fanns i Mesopotamien och var skrivet på vers. Texten är skriven på 12 lertavlor med kilskrift på babyloniska. Det är den kändaste eposen från forntida främre Orienten.

Den handlar kortfattat om en härskare som möter ett jämstarkt naturbarn, de blir vänner och ger sig ut på äventyr.

Gilgamesheposet kan ses som typiskt för tidsperiodens litteratur genom att den är skriven på lertavlor. Det var ett väldigt vanligt sätt att skriva på, även kilskriften. Det var genren av epos och poesi vilket var typiskt eftersom att det är lätt att memorera. Man använde även bilder i berättelsen, det gjorde det lätt för folk som inte kunde läsa att förstå. Verket hade även gudar med i boken, som var vanligt. Berättelserna som skrevs under tidsperioden var oftast en blandning mellan en legend och historia. 

De dödas bok från Egypten är ett annat verk. 

Det är en begravningsbok som man användes under farao-tiden och nedtecknades oftast på Papyrus. Man ansåg att det var en slags instruktionsbok om vad som händer efter döden. Antingen skrev man delar av boken på svepningen eller la delar av boken i kistan.

Typiskt för de dödas bok är att det är skrivet i bilder och inkluderade många olika gudar. Gudar var väldigt viktiga i verken som skrevs under forntiden. Att man under forntiden skrev och spekulerade om döden var också väldigt vanligt. De dödas bok är mestadels skriven runt olika mytologier. 

Det tredje exemplet på verk från forntiden är Höga visan. 

Det är en bok från gamla testamentet, det är en samling av kärleksdikter där brud och brudgum sjunger om varandras kärlek för varandra. Den var tillskriven för Salomo traditionellt.

Det finns olika tolkningar av verket, ett är b.la. att sångerna är om kärleken mellan Gud och Islam.

Det typiska för Höga visan under tidsperiodens litteratur är att den är skriven som sånger, den är kärlekslyriker, vilket är vanligt för tidsperioden. Även denna inkluderade bilder som visade olika berättelser och visor.